Klockan är efter 5 på morgonen och jag har svårt att sova. Tog två atarax vid midnatt och ska nog ta tre till nu, ska ändå inte upp till något imorgon så det ska nog gå bra. Jag ligger i sängen nu och skriver detta från mobilen.
Fick en fråga i kommentarerna som jag tänkte försöka besvara här.
Fråga: Hur går det till att få godkänt för viktoperation, är det krångligt?
Svar: Jag kan berätta hur det gick till för min del. Jag hade i ca 3 år pratat om viktoperation med min terapeut. Alltså inte konstant i tre år, utan det var lite då och då som jag tog upp det. Men då var inte mina föräldrar med på det och jag vill gärna ha deras stöd, det är viktigt för mig.
I oktober 2007 hade jag möte med min psykläkare, terapeut och mina föräldrar var oxå med. Då tog han upp det om viktop och skickade en remiss till kirurgen som jag fick träffa först 1 år senare, oktober 2008. Och nu var mina föräldrar mer insatt då pappa har en bekant som är opererad.
Kirurgen frågade lite snabbt om hur jag försökt gå ned i vikt tidigare. Ett par veckor innan hade jag tagit prover och hos kirurgen så tog dom längd, vikt och midjemått. Han lyssnade på hjärtat och jag fick prata med narkosläkaren som kollade i munnen på mig. Kirurgen frågade om jag redan nu visste om jag var redo för viktop och jag svarade direkt JA! Och då sa han att då gör vi en viktop på mig. Jag kunde knappt sluta le då jag fick det beskedet. :)
Så för min del har det gått rätt smidigt fast väntan har varit och är fortfarande väldigt lång.
Det första kravet är ju att du har ett bmi över 35 tror jag, kan hända att det ska vara över 40 på vissa ställen. Jag har ingen aning om hur det är i min stad då mitt bmi är låååångt över 40, så för min del är jag en självklar patient. Tidigare har jag för mig att psyksjuka inte fick operera sig, men så är det inte längre. Och tur är väl det. Men ärligt talat, hur många med ett bmi på över 40 mår psykiskt bra egentligen?
Hoppas du blev någorlunda nöjd med svaret och lycka till! Kramar!
xoxo Scary